Även om Aggravation ursprungligen skapades 1962 av Co-5 Corporation, har det mycket av sin inspiration från det gamla indiska spelet Pachisi/Parcheesi som skapades för hundratals till tusentals år sedan. Faktum är att Pachisi har inspirerat många andra brädspel inklusive Ludo, Sorry och Trouble. Eftersom jag spelade Parcheesi för ett tag sedan kan jag inte säga att jag hade höga förväntningar på Aggravation.Medan Parcheesi var ett hyggligt spel, är det i grunden ett mycket genomsnittligt roll and move-spel. Medan Aggravation är ett enkelt roll and move-spel, finns det inte tillräckligt med spelet för att hålla det intressant.

Hur man spelar Aggravation

Inställning

• Varje spelare väljer en färg och tar alla fyra kulor i den färgen. De placerar sina kulor i den bas som motsvarar deras färg.
• Alla spelare tar en tärning och slår den. Den spelare som slår högst får börja spelet.

Att spela spelet

En spelare börjar sin tur genom att slå sin tärning. För att ta bort en spelpjäs från sin bas måste en spelare slå en etta eller en sexa. När en spelare tar bort en kula från sin bas placerar de den på sitt startfält.

Den här spelaren har kastat en etta så de tog bort en av kulorna från sin bas.

När en spelare har en kula ur sin bas kan de använda valfritt nummer för att flytta den medurs runt spelplanen. När de flyttar runt spelplanen kan en spelare inte flytta en kula till samma utrymme eller förbi en annan av sina kulor.

Den gula spelaren har kastat en fyra så han flyttade en av sina kulor fyra rutor från sitt startfält.

När en spelare flyttar sin kula till en plats som upptas av en annan spelares kula, skickar spelaren tillbaka den andra spelarens kula till sin bas.

Den gröna spelaren har kastat en trea som kan användas för att flytta den gröna kulan till den plats där den vita kulan befinner sig. Detta kommer att skicka den vita kulan tillbaka till den vita spelarens bas.

När en spelare får en sexa och kan använda den, får han eller hon ta en ny tur.

Genvägar

Om en spelare landar på ett av de sex genvägsfälten i hörnet kan spelaren använda genvägsfälten för att förflytta sig runt spelplanen. När en kula börjar sin tur på ett genvägsfält kan spelaren använda det kastade numret för att förflytta kulan medurs runt genvägsfälten. Om en spelare når genvägshålet före sitt hem kan han använda de återstående fälten för att förflytta sig från genvägenmot sitt hem.

Den här gröna kulan ligger på ett genvägsfält. Den gröna spelaren kan använda framtida kast för att flytta kulan mellan genvägsfälten.

Spelare kan också välja att använda supergenvägen. Om en spelare kan landa på mitthållet med exakt räkning kan de placera sin kula i mitthålet. När en spelare har en kula i mitthålet kan de använda en för att flytta kulan från mitthålet till något av genvägshålen.

Den blå spelaren har flyttat en av sina kulor till supergenvägsområdet. Om den blå spelaren kastar en etta kan han flytta sin kula till något av genvägsområdena.

Spelets slut

Den första spelaren som får in alla sina fyra kulor i sitt hem vinner.

Den gröna spelaren har fått hem alla sina fyra kulor och har därmed vunnit spelet.

Team-varianter

I partnerskapsspelet samarbetar spelarna med den spelare vars hem ligger på motsatt sida av spelplanen. Under partnerskapsspelet kan spelarna flytta förbi sin partners kulor men inte sina egna. Om de landar på ett fält som upptas av deras partner skickar de den spelarens kula tillbaka till sin bas. När en av de två spelarna har alla sina kulor i sitt hem kommer deras kast att användas för att flyttaNär båda spelarna har fått alla sina kulor till sina hemmabrickor vinner de spelet.

I lagspelet delas spelarna in i lag om tre. Lagmedlemmarna byter plats runt spelbrädet. Lagspelet följer samma regler som partnerskapsspelet. När en spelare har fått alla sina kulor till sitt hem kastar han tärningen för sina lagkamrater. Innan tärningen kastas måste spelaren dock förklara vilken spelare som ska använda tärningen. När alla tre spelare har fått alla sina kulor till sitt hemav sina kulor hem, vinner laget spelet.

Mina tankar om förvärrande

Aggravation tillsammans med de spel jag redan nämnt och en hel del andra spel är en del av en grupp spel som har Pachisi att tacka för mycket av sin inspiration. I princip alla dessa spel är definitionen av ett generiskt roll and move-spel. Spelarna turas om att slå tärningen och flytta sina spelpjäser runt spelplanen. Det slutliga målet är att få alla dina pjäser tillbaka till ditt hem. Om dukan landa på en annan spelares pjäs kan du skicka tillbaka dem till deras bas och tvinga dem att flytta sin pjäs runt brädet igen. Den största skillnaden mellan spelen handlar om rörelseformen (antal tärningar eller kort) och spelplanens storlek och form. Det finns några andra små skillnader men för det mesta spelar alla dessa spel i princip samma sak. Om duhar spelat något av dessa andra spel tidigare har du redan en bra uppfattning om vad du kan förvänta dig av Aggravation.

Eftersom jag redan har granskat Parcheesi kommer jag inte att spendera mycket tid på att prata om mekaniken som alla dessa spel delar. För det mesta spelar de som mycket generiska rull- och flyttspel. Aggravation är enkelt och okomplicerat vilket gör att spelet fungerar ganska bra med yngre barn och människor som inte spelar mycket brädspel. Rull- och flyttmekaniken förlitar sig starkt påDet kan finnas vissa beslut i spelet (vanligtvis ganska uppenbara) men ditt öde kommer att avgöras av hur bra du kastar tärningen. Om du kastar dåligt (som jag gjorde) har du ingen chans att vinna spelet.

Istället vill jag prata om vad som är unikt i Aggravation. Den huvudsakliga unika mekaniken i Aggravation är genvägarna. I grund och botten om en spelare landar på en av genvägarna kan de sedan använda framtida rullar för att flytta mellan genvägarna och kringgå de flesta utrymmen på brädet. Jag gillar faktiskt idén om genvägarna av ett par skäl.

Den största anledningen till att jag gillar genvägarna är att de snabbar upp spelet en hel del. Det tar många varv att flytta en pjäs runt hela spelplanen. Du kan komma ett par rutor från att vara säker och sedan kan en annan spelare fånga din pjäs och tvinga dig att flytta genom hela spelplanen igen. Ett av de största problemen som jag hade med Parcheesi är det faktum att spelet tog alldeles för lång tidAggravation är ganska mycket kortare än Parcheesi, delvis på grund av genvägarna. Även om du tar en liten risk med genvägarna (eftersom andra spelare sannolikt också kommer att använda dem, vilket gör det lättare att ta dina pjäser) är fördelen väl värd det. Genom att använda genvägarna kan du få en pjäs från din start till din hemvist inom ett par varv.

Den andra anledningen till att jag gillar genvägarna är att de ger mer beslutsfattande i spelet. Med de normala genvägarna tycker jag att risken är väl värd belöningen. Ändå uppskattar jag att spelet ger spelarna några val. Den mer intressanta genvägen är supergenvägen. Supergenvägen fungerar som de normala genvägarna förutom att den har mer risk och belöning. Du kan flytta till mittutrymmetfrån var som helst på spelplanen om du slår ett nummer som gör att du hamnar exakt på platsen. Sedan behöver du bara slå en etta för att flytta till någon annan genväg på spelplanen. Supergenvägen kan göra det riktigt snabbt att få tillbaka en pjäs till ditt hem. Du tar dock en anständig risk. Eftersom det bara finns en mittplats kan en annan spelare lätt ta din pjäs och skicka tillbaka den till din bas.är också det faktum att du måste slå en etta för att flytta din pjäs från utrymmet, vilket kan ta ett tag och hålla din pjäs sårbar för att bli fångad.

Även om jag gillade genvägarna finns det verkligen inget annat i Aggravation som skiljer det från alla andra liknande roll and move-spel. Detta är ett av de områden där jag föredrog Parcheesi. Även om jag gillar att Aggravation är mer strömlinjeformat och kortare, har det inte så många beslut att fatta som Parchessi gör. Parcheesi är inte heller mycket strategiskt men det ger spelarna möjligheter attfatta beslut som faktiskt påverkar spelet. I Parcheesi kändes det som att man hade mer kontroll över sitt öde.

När det gäller komponenterna kan jag egentligen bara kommentera 1965-versionen av spelet som jag spelade. I princip varje version av Aggravation levereras med tärningar, kulor och spelplanen. Medan vissa versioner kommer att vara bättre än andra, är komponenterna för det mesta ganska grundläggande. Konstverket är ganska generiskt. Spelplanen är din grundläggande spelplan från 1960/1970-talet. Komponenterna tjänar sinasyfte, men jag skulle inte heller anse att de är särskilt engagerande.

Bör du köpa Aggravation?

Pachisi, inspirationen till Aggravation, har inspirerat många roll and move-spel genom åren. Det borde därför inte komma som någon överraskning att Aggravation har mycket gemensamt med alla de andra liknande spelen som inspirerats av Pachisi. I grunden är det ett mycket grundläggande roll and move-spel. Du slår tärningarna och hoppas att få hem alla dina pjäser innan de andra spelarna. Du kan också skicka de andra spelarnasbitar tillbaka till början men det finns inte mycket annat i spelet. Den enda unika mekaniken som Aggravation har är genvägarna. Genvägarna är ett trevligt tillägg eftersom de påskyndar spelet samtidigt som de lägger till några beslut i spelet. Förutom genvägarna har Aggravation dock inte riktigt något nytt som du inte kan hitta i de många andra Pachisi-stilspelen.

Om du redan har spelat ett av de andra Pachisi-spelen bör du redan ha en bra uppfattning om huruvida du skulle gilla Aggravation. Om du inte bryr dig om genvägarna finns det ingen anledning att köpa Aggravation över ett av de andra spelen. Annars kommer ditt beslut förmodligen att komma ner hur mycket du gillar roll and move-spel. Om du gillar enkla roll and move-spel kommer du attkommer förmodligen att gilla Aggravation. Annars skulle jag rekommendera Pass.

Om du vill köpa Aggravation kan du hitta den online: Amazon, eBay